Slash av Slash



Här har vi honom. Saul Hudson eller Slash som man hellre känner igen honom som. Gitarrist i det forna Guns N' Roses och en levande legend. Senare involverad i Velvet revolver med några forna Guns-medlemmar och Stone Temple Pilots-sångaren Scott Weiland. Efter att ha kommit halvägs in i Stephen Davis bok "Welcome to the jungle - legenden om Guns N' Roses" är jag trött på skiten. Det är svårt att veta, men vad jag hört och känslan man får är det bara skit. Bandmedlemmarna uttalar sig inte själv, förutom i intervjuer som gjorts innan. Det fokuseras på att bandmedlemmarna är kvinnoförnedrande och svin, och den genialiska musik som Guns faktiskt skapade får inte den plats den borde få.

Jag bestämmer mig istället för att läsa "Slash" som Slash själv skrivit tillsammans med Anthony Bozza. Boken är en underhållande musikbiografi över en fantastisk gitarrist och ett av tidernas skönaste rockband. Det är personligt, samtidigt som det inte blir någon dagbok, och vi får följa Slash från uppväxten med sina konstnärssjälar till föräldrar där han bland annat får David Bowie till styvfar tills han upptäcker gitarren och går genom flera band för att till slut vara med och bilda Guns N' Roses. Slash berättar om de skitiga åren på LAs gator, där bandet verkligen levde upp till rock n' roll myten, med fester som pågick dagarna i ända och ett flöde av droger och olika kvinnor.

Han berättar om Guns uppgång, för att sedan berätta om deras fall och hur bandet vittrade sönder när de först fick sparka trummisen Steven Adler, och sedan andra gitarristen Izzy Stradlin hoppade av. Slash beskriver slitningarna och splittringen mellan honom och Axl, och hur deras olika personligheter och vad de ville med musiken till slut ledde till det riktiga Guns N' Roses smutsiga slut.

Igenom boken byggs också en känsla för personen, och inte bara rockikonen Slash upp. Bakom den höga hatten och cigaretten i mungipan är han också en människa, såklart, och jag kan inte annat än respektera honom för den kamp han fört mot droger och alkohol, och som han till slut verkar ha vunnit. Hans förhållande till sin fru Perla beskrivs på sitt sätt kärleksfullt, och efter att ha läst boken och hur Slash flängt igenom hela sitt liv är det så fint och nästan lite rörande med denna kärlek och på något sätt harmoni han verkar ha funnit. Harmoni i sitt musikaliska liv och även på det personliga planet.

Att han är typ världens vackraste man (tänk slutet av 80-talet) gör inte saken och denna boken sämre.





Inte heller detta lilla klipp. Musikorgasm.

Kommentarer
Postat av: cecilia

Läser den på jobbet och gillart! =)

2010-08-12 @ 10:34:16
URL: http://ceciliasbibliotek.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0