youkissbythebook

En väldigt fin dikt tycker jag är den här av den kvinnliga poeten Sapfo, som levde på ön Lesbos på 500-talet f.kr. Hon skrev om kärlek, och framförallt kärlek mellan kvinnor, men tyvärr finns det knappt några texter av henne bevarade. Men vad som ändå är så fascinerande, tycker jag, är att känslan hon fångar lika gärna skulle kunna höra hemma hos mig, 2500 år senare..

Plötsligt framstår han som en gudars like –

just som han ska sätta sig mitt emot dig,

alldeles intill, och han hör dig viska

ömt och förälskat

brista ut i skratt – men i mig slår hjärtat

bultande som ville det spränga bröstet;

möter jag din blick en sekund, går rösten

genast förlorad,

tungan vägrar lyda, den fina elden

går som en signal genom hud och nerver,

allting suddas ut för min syn, jag hör hur

öronen susar,

kallsvett bryter fram och en häftig skälvning

griper mig till slut när jag känner färgen

vika från min kind – jag blir själv med ens en

döendes like.

Foto: Dean Karr

A LILY-GIRL, not made for this world's pain,

With brown, soft hair close braided by her ears,

And longing eyes half veiled by slumberous tears

Like bluest water seen through mists of rain:

Pale cheeks whereon no love hath left its stain,

Red underlip drawn in for fear of love,

And white throat, whiter than the silvered dove,

Through whose wan marble creeps one purple vein.

Yet, though my lips shall praise her without cease,

Even to kiss her feet I am not bold,

Being o'ershadowed by the wings of awe,

Like Dante, when he stood with Beatrice

Beneath the flaming Lion's breast, and saw

The seventh Crystal, and the Stair of Gold.

Haruki Murakami - Norwegian Wood

Platsen är 60-talets Tokyo och vi befinner oss i Toru Watanabes minnen från den tiden då han var en ensam, ung universitetsstuderande och hade en omöjlig men intensiv kärlekshistoria med flickvännen, Naoko, till hans vän som gasade ihjäl sig.

”Mitt artonåriga jag blev nitton år. Solen gick upp och ned, flaggan hissades och halades. Och på söndagarna träffade jag min döde kamrats flickvän. Jag hade ingen aning om vad jag höll på med, eller vad jag skulle göra i framtiden”

Toru är en förvirrad och sökande kille, med ett sinne som pendlar mellan ungdom och vuxen. Han läser böcker, då ofta ”Den store Gatsby”, han går på föreläsningar, ligger med flickor och jobbar extra men har få vänner, förutom den respekterade men specielle Nagasawa, en bestämd ung man som på sitt sätt försöker krossa systemet med sitt intellekt, samtidigt som han belägrar flicka efter flicka.

Naoko är bräcklig och bor på ett vårdhem i Kyotos berg där hon kämpat mot psykiska sjukdomar som tär på henne inifrån. Toru skriver långa brev till Naoko, och drömmer om hennes omfamningar och hennes kropp, men ofta orkar inte ens Naoko svara. Snart träffar Toru levnadsglada Midori, som börjar älska Toru och tillsammans går de promenader, är med om en brand och besöker Midoris döende far. Resultatet av dessa två kvinnorelationerna är en smärtsam slitning mellan den enkla och utifrån sett naturligt självklara relationen med Midori och den komplicerade avståndsrelationen med Naoko.

Murakami förflyttar oss till ”det gamla” Japan och Torus värld på ett självklart men magiskt sätt, och får en att aldrig vilja vakna upp från bokens körsbärsblommande förtrollning. Han beskriver känslan i 60-talets unga Japan, tar oss dit med ögon och fingertoppar, och samtidigt som han berättar en tårdrypande vacker kärlekshistoria, som bara skulle kunna bli klyschig, viker han inte för att vara ärlig och äkta om det ”smutsiga” sexet, ensamheten, onödig död och lite eller mycket trasiga människor.

För övrigt är titeln en väldigt underbar Beatleslåt, och det gamla klippet som går att se här, är helt enkelt fruktansvärt underbart..

• "Den hemlige kocken" - Mats-Eric Nilsson. Tycker det kunde vara intressant att läsa om matfusket och om vad det är för skit vi stoppar i oss egentligen. Denna bok ska ju tydligen vara en perfekt guide.
• "Presidentens hustru" - Curtis Sittenfield. Efter den minst sagt fängslande läsupplevelsen "I en klass för sig" har jag bara längtat efter att Sittenfield skulle släppa något nytt, när hon nu gjort det blir boken en självklar del av "Vill-läsa-listan".
• "Lyckan är en sällsam fågel" - Anna Gavalda. Även om boken genom baksidetexten inte låter lika fantastisk som hennes succé "Tillsammans är man mindre ensam" är boken en stor dragningskraft då jag fullkomligt älskar hennes brokiga och vilsna karaktärer och den franska känslan i hennes tidigare böcker.
• "Agnes Grey" - Anne Brontë. Har "Främlingen på Wildfell Hall" liggandes på nattduksbordet, sedan bokrean och kunde inte låta bli att köpa "Agnes Grey" också, när den kommit ut i pocket och allt..

”Den dag då de skulle döda honom steg Santiago Nasar upp halv sex på morgonen för att gå och möta fartyget som biskopen skulle komma med.”

I Marquez 137 sidor korta på samma gång lättsamma skröna och deckare kretsar handlingen kring det mord(men också kring biskopsbesöket) som redan avslöjas i titeln och genom att enbart läsa den första meningen får man veta att det är Santiago Nasar som ska dö, men trots det finns en intensiv spänning och ett poetiskt driv i boken med fram till sista raden.

Boken utspelar sig under ett dygn i en liten sydamerikansk kustby, en by som håller på att förbereda sig för det stundande bröllopet mellan en av byns egna döttrar, guldsmedsdottern Angela Victario och den nye bymedlemmen och tillika rika järnvägsingenjören Bayardo San Román. Bröllopet skulle bli något som byn aldrig sett förut, en fest som angick hela byn, med 2000 flaskor rom och 40 offrade kalkoner, och familjen Victario är lyckliga över ett sådant fantastiskt äktenskapsarrangemang för deras vackra men också fattiga dotter.

Så småningom övergår bröllopet i natt och hemgång, och det är också denna första natt av sitt äktenskap som Angela Victario blir återlämnad till sitt hem, då hon inte var orörd som hon skulle. Santiago Nasar, pekas ut som den skyldige och genast är hämndaktionen igång med mord som enda utgång för att rädda familjens heder. Alla i byn utom han själv vet om att Santiago Nasar ska mördas, och tvillingarna Victario slipar sina knivar, berättar för alla om sina planer och väntar helt enkelt in den lyckligt ovetande och dödsdömde Nasar.

Det är en till synes enkel historia Marquez berättar, som innehåller en inblick i en mängd karaktärers huvuden( som den prostitiuerade Maria Alejandrina Cervantes och prästen som extraknäcker som kirurg) samtidigt som det är en fängslande skildring av en liten colombiansk by och författaren lyckas fånga den sömniga känslan som präglar byn, fastän vardagslivet pågår för fullt, dygnet runt.

Colombianske nobelpristagaren Gabriel García Márquez(f.1928)

Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.

Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
så att för mig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina.