Sputnikälskling

Efter att ha läst ut Haruki Murakamis "Norwegian Wood" igår, blev jag sugen på att läsa "Sputnikälskling" som jag hade liggande hemma av samma författare, och läste ut den i ett svep. För fan vilken omvälvande och berusande historia. Ett triangeldrama, en grekisk ö, kanske en till värld och lesbisk obesvarad(?) kärlek. Samma känsla som i "Norwegian wood", men ändå en helt annan berättelse som inte någon gång känns som en upprepning. Murakami har verkligen förmågan att förflytta sin läsare, och magin flyter in i den riktiga världen och blir som en självklar del av den. Det kan låta konstigt, och jag förstår att folk kanske blir avskräckta när det på baksidan står "Har hon fallit ned i en brunn? Eller befinner hon sig i en annan dimension?"

Jag tänkte att kanske blir Murakami bara konstigt, hatar själv när det ska vara sådär suddigt på gränsen mellan verklighet och fantasi, liksom inte "Harry Potter" och inte "Gömda".. Men åh, vad jag älskar Murakami av vad jag läst hittills. Nu är jag sugen på "Kafka på stranden" och "Fågeln som vrider upp världen", den förstnämnda rekommenderad av många och senast igår av min lärare.

I "Sputnikälskling" finns många fina meningar, så för mig blir det många vikta hörn för att kunna gå tillbaka och njuta av Murakamis vackra ord som tycks komma så naturligt.

Favoriter:

"Du kan vara otroligt snäll ibland. Som om julafton, sommarlovet och en liten nyfödd hundvalp smält samman och blivit ett"

"Varje form av resonemang eller logik som smidigt och lätt förklarar precis allting har en fallgrop i sig. Jag talar av erfarenhet. Som någon har sagt: om något kan förklaras med en enda bok, är det bättre att det inte förklaras alls. Det jag vill säga är att det är säkrast att inte dra några förhastade slutsatser."


"Om jag tänker igenom alla skeenden i händelsförloppet, finns det naturligtvis en anledning till att >>jag är här<<, men jag kan inte inse det med någon riktig verklighetskänsla. Hur rationellt jag än resonerar får jag inte ihop det >>jag<< som är här med det >>jag<< som jag själv tänker mig att jag är. Med andra ord kan man säga att >>jag faktiskt egentligen inte hade behövt vara här<<. Mitt sätt att uttrycka det är kanske inte så precist, men förstår du vad jag vill säga?"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0