Torsdagsdikt: Plötsligt framstår han...
En väldigt fin dikt tycker jag är den här av den kvinnliga poeten Sapfo, som levde på ön Lesbos på 500-talet f.kr. Hon skrev om kärlek, och framförallt kärlek mellan kvinnor, men tyvärr finns det knappt några texter av henne bevarade. Men vad som ändå är så fascinerande, tycker jag, är att känslan hon fångar lika gärna skulle kunna höra hemma hos mig, 2500 år senare..
Plötsligt framstår han som en gudars like –
just som han ska sätta sig mitt emot dig,
alldeles intill, och han hör dig viska
ömt och förälskat
brista ut i skratt – men i mig slår hjärtat
bultande som ville det spränga bröstet;
möter jag din blick en sekund, går rösten
genast förlorad,
tungan vägrar lyda, den fina elden
går som en signal genom hud och nerver,
allting suddas ut för min syn, jag hör hur
öronen susar,
kallsvett bryter fram och en häftig skälvning
griper mig till slut när jag känner färgen
vika från min kind – jag blir själv med ens en
döendes like.
Foto: Dean Karr
