One day är så fin att jag dör lite
När mamma var i London köpte hon One day av David Nicholls till mig för att min syster tyckte den såg bra ut. Det var bra gjort. För nu har jag levt med Em och Dex, Dex och Em i några dagar och har älskat varje sekund. Tycker så mycket om upplägget. Hur man får möta Dexter och Emma först 1988 när de har sin "graduation" och sen nästa och nästa och nästa år framåt den 15 juli varje år. Deras vägar korsas fram och tillbaka hela tiden och jag vill ju så gärna att jag biter ner mina naglar att de ska bli ett par.
Em är den där tjejen som när hon är 20 år vill rädda världen på något sätt, skriva en roman, läser Brott och straff för nöjes skull, är vacker fast hon inte riktigt tycker det själv, är väldigt smart och känslomässigt medveten. Dex lever för dagen, tycker om alkohol och kvinnligt sällskap i mängder och gärna vill vara den där killen som alla vill vara fast som på något sätt ändå lyckas vara sympatisk och jag kan inte låta bli att känna för honom. Dexter och Emma gör hela boken. Båda är så älskvärda och man vill så gärna att de ska lyckas. Genom boken tänker jag "jajaja emma ta chansen nu" och "neeeej dexter du borde verkligen inte göra det" och det säger väl lite om hur engagerad man(jag) varit.
Dessutom bara älskar jag det brittiska skimret som ligger tungt över hela boken, hur man nu definierar det, och hur liksom samhället och sakerna som händer under åren lyser igenom kärlekshistorien och åren som går och allt som präglar åren får författaren in så bra i miljöerna, karaktärerna och allt det där.
Åh.
Såklart ska boken bli film. 11 juli har den premiär har jag fattat det som. Jim Sturgess (Across the universe) och Anne Hathaway är Dex och Emma. Speciellt Anne känns så jävla fel. Så för perfekt och liksom "ovarm" om man nu kan säga så. Jim kanske jag kan se som Dexter men ändå. Hatar när man vet själv hur karaktärerna ser ut och sen kommer någon annan och säger att "nej såhär ser de ut". Kommer bara ihåg hur jag såg Harry, Ron och Hermione och dom andra i mitt huvud innan filmerna kom och förstörde allt... Och där har de ändå lyckats ganska så bra.
bild från den kommande filmen
Em är den där tjejen som när hon är 20 år vill rädda världen på något sätt, skriva en roman, läser Brott och straff för nöjes skull, är vacker fast hon inte riktigt tycker det själv, är väldigt smart och känslomässigt medveten. Dex lever för dagen, tycker om alkohol och kvinnligt sällskap i mängder och gärna vill vara den där killen som alla vill vara fast som på något sätt ändå lyckas vara sympatisk och jag kan inte låta bli att känna för honom. Dexter och Emma gör hela boken. Båda är så älskvärda och man vill så gärna att de ska lyckas. Genom boken tänker jag "jajaja emma ta chansen nu" och "neeeej dexter du borde verkligen inte göra det" och det säger väl lite om hur engagerad man(jag) varit.
Dessutom bara älskar jag det brittiska skimret som ligger tungt över hela boken, hur man nu definierar det, och hur liksom samhället och sakerna som händer under åren lyser igenom kärlekshistorien och åren som går och allt som präglar åren får författaren in så bra i miljöerna, karaktärerna och allt det där.
Åh.
Såklart ska boken bli film. 11 juli har den premiär har jag fattat det som. Jim Sturgess (Across the universe) och Anne Hathaway är Dex och Emma. Speciellt Anne känns så jävla fel. Så för perfekt och liksom "ovarm" om man nu kan säga så. Jim kanske jag kan se som Dexter men ändå. Hatar när man vet själv hur karaktärerna ser ut och sen kommer någon annan och säger att "nej såhär ser de ut". Kommer bara ihåg hur jag såg Harry, Ron och Hermione och dom andra i mitt huvud innan filmerna kom och förstörde allt... Och där har de ändå lyckats ganska så bra.
bild från den kommande filmen
Kommentarer
Trackback
