youkissbythebook

Tänk dig en totalitär stat. En stat där tankepolisen försöker bevaka dina tankar. En telescreen som ser varenda rörelse du gör, till och med i sömnen. Mikrofoner utplacerade överallt. Kärlek otillåten. Ett samhälle där människan lever för partiet och plikten.

 

Det är detta samhälle George Orwell målar upp för oss i sin berömda roman 1984, som han skrev 1948, en dystopisk roman där författaren till stor del baserar sitt uppmålade framtidssamhälle på det stalinistiska Sovjetunionen. Boken utspelar sig i London år 1984, och det är ett London som numera ligger i överstaten Oceanien och som är långt ifrån dagens och även Orwells tids London. Det finns i denna futuristiska värld tre ”överstater”: Oceanien, Eurasien och Östasien. Dessa tre stater ligger ständigt i krig med varandra, och alla tre staterna är lika totaliära. Människan har blivit till ett redskap i partiet, och ända målet för de styrande är makten i sig.

 

Bokens huvudperson Winston Smith, jobbar i ett av partiets departement, sanningsdepartementet, som egentligen sysslar med det motsatta, nämligen lögner. Winstons arbete går ut på att omskriva historien, då partiet alltid har rätt, måste hela tiden det förflutna förändras så det inte finns några bevis på att partiet någonsin haft fel. Ändras helt plötsligt situationen så att Oceanien ligger i krig med Eurasien istället för Östasien, då har det alltid varit så och det är inget som bör ifrågasättas om man vill fortsätta existera som människa.

 

”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.”

Så lyder det enväldiga partiets slagord, och Winston som både är intelligent och cynisk, kan trots alla risker inte låta bli att ifrågasätta dessa tankar. Inom sig är han emot partiet, även om det knappt går att tänka på då han riskerar att avslöja sig själv genom ansiktsuttryck eller ord i sömnen. Han träffar också i hemlighet en kvinna vid namn Julia, och de dras till varandra av kärlekshunger och det gemensamma hatet till partiet. Men båda två vet att de inte kommer överleva länge i det minst sagt hårda samhällsklimatet med sina tankar, och deras undergång kommer bara närmre..

 

Bild från spelet "Killzone 2"

Så har jag läst ut min tredje Haruki Murakami-bok. Första boken jag läst ut på en månad.

Och även om detta är boken jag haft störst förväntningar på av Murakami blir jag inte besviken. Boken är knäpp, lite magisk men "normal". Ingredienser i boken är andra världar, "spöken", pratande katter, mystiska stenar, makrillsregn, Oidipus-myten, en rymmande 15-åring, mord och sex. Alla dessa delar blir till något väldigt bra och välkomponerat som jag inte mött hos någon annan författare än Murakami.

Utanförskapet är centralt även i denna Murakami-roman, hans karaktärer tenderar att vara ensamma och lite udda men oerhört intressanta. Ingenting är förutsägbart i Murakami-världen. Hur kan det vara det när huvudpersonen Kafka utforskar sin lust och identitet på ena sidan och andra huvudpersonen Nakata får blodiglar att regna från himlen på andra sidan..

Nu blir det Fågeln som vrider upp världen härnäst..