youkissbythebook

Efter att ha läst Utrensning, ville jag bara ha mer av Oksanen, och bestämde mig därför för att läsa Baby Jane. Ett mycket bra val, som ledde till sträckläsning. Utrensning och Baby Jane är väldigt olika varandra handlingsmässigt, men man känner igen Oksanens nakna och ärliga språk som gör att man verkligen känner för boken. En annan grej är Oksanens känsla för att skapa levande detaljer och miljöer. I Utrensning reagerade jag mest på alla dessa lukter och kunde verkligen föreställa mig detta estniska kök som var som ett centrum för den ena huvudpersonen Aliide. I Baby Jane är det kärleken, och framförallt de jobbiga känslor som kommer med den, som blir levande för mig, och under läsningen sitter jag själv med lite lätt ångest över det lesbiska förhållandet mellan huvudpersonen och hennes älskade Piki, ett förhållande som redan från början verkar mörkt och krångligt..

Förresten bara älskar jag pocketomslaget till Baby Jane.