Bukowski

En gång var det en fin ung man som sa att man måste läsa Charles Bukowski. Och då boktipsen från sådana är ovanliga tänkte jag att då måste jag väl göra det då. Sen glömde jag bort det men när jag var på biblioteket häromdagen dök den lilla minneslappen upp i huvudet och jag letade vid bokstaven B och tog en bok på måfå. Blev Factotum och det var väl ett helt okej val. Bokens känns som On the road och Jack fast lite råare. Språket är rent, lättläst, lite vulgärt och smutsigt. Precis som det ska vara. Bukowski backar inte för smutsiga kalsonger, kroppsvätskor och det fattiga och inte så ljuva livet. Ohälsosamma mängder alkohol och kvinnor, nya jobb nästan en gång i veckan. Ärligt. Som jag vill ha det. Sugs in och kan inte ta mig ur förrän den 190 sidor långa korta boken är över.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0