Några rader om Brott och Straff

Så gick 3 månader och jag är hemma igen. Från en resa som gått genom Kina, vidare till Malaysia och Thailand. Har inte blivit sa mycket läsande som jag trodde, har haft så mycket att göra ändå. Trots allt har jag hunnit med svenska kioskvältare, att bekanta mig med Dostojevskij och läsa ännu en Murakami.

Dostojevskijs Brott och straff, klassikernas klassiker, är en bok som jag i flera år tänkt att jag borde läsa men som jag aldrig riktigt orkat börjat läsa. Och trodde aldrig att jag skulle läsa ut den på min 3 månaders resa. Vet inte riktigt varför, men det är något med bokens omfång samt att den känns lite rysk och svår som avskräckt mig. Men lite tji skulle jag allt komma att få. Älskade inte boken, men bitvis är den en sidvändare även om den också har sina lite trögare partier. Jag stör mig något så jävulskt på Raskolnikov. Elak, eller kanske rättare sagt kall, och dessutom velig och jobbig. Samtidigt vet man ju att det finns en anledning till hans beteende, men ändå kan jag inte låta bli att tänka: Shape up Raskolnikov. Mest arg blir jag nog över att han är så kall så länge mot den redan utsatta och ledsamma figuren Sonja. Men kanske är det som är det med bokens storhet. Raskolnikov är människa och inget fantasifoster. Det är realistiskt rakt igenom, ingen magi a la Murakami här inte. Vet bara inte om jag är ett sådant fan av denna realism, eller naturalism som det kanske mera är..







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0