youkissbythebook

Köpte som så många andra den fina lilla lådan med 5 uppväxtsklassiker på bokrean. Har hunnit med Alice i Underlandet, Pappa Långben och är nu mitt uppe i Den Hemliga Trädgården. Jag bara älskar att få känna mig som 12 och läsa de böckerna jag aldrig gjorde då, men som passar mig precis lika bra nu. Alice i Underlandet var något av det knäppaste jag har läst, helt klart. Ingenting är logiskt och ändå hänger det samman. Det är hattmakare, kortlekssoldater, fiskar som betjänter, flamingos som krocketklubbor och en oändlig tecermoni. Någonstans känns det faktiskt i boken att C S Lewis inte bara var författare utan också matematiker. Mitt stora ogilla i denna boken är att den är försvenskad. Cheshirekatten heter Klockarekatten, och de har använt svenska sånger och rim istället för de ursprungliga engelska. Jag kan förstå anledningen, men det blir ett stort NEJ i praktiken. Det är det enda minuset, annars är jag förjust upp över öronen i denna obegripliga lilla bok. Pappa Långben då? Tycker om väldigt mycket. Handlar, som så många kanske redan vet, om Judy Abbot, en barnhemsflicka som plötsligt får en mystisk och anonym välgörare. Denna snälla främling sätter henne på collage med ett krav - hon måste skriva brev till honom. Genom brevromanen får vi träffa Judy, hennes nya rika vänner, följa med till en farm, uppleva kämpande med tentor och andra vardagsstrapatser. Den kära Judy utvecklas från ett barnhemsbarn med pliktkänslan i blodet till en riktig flicka som känner sig hemma i världen (enligt egen utsago). Rakt igenom ljuvligt, lite blomdoftande och jag bara älskar känslan av denna värld runt sekelskiftet(?) som Judy befinner sig i.

En gång var det en fin ung man som sa att man måste läsa Charles Bukowski. Och då boktipsen från sådana är ovanliga tänkte jag att då måste jag väl göra det då. Sen glömde jag bort det men när jag var på biblioteket häromdagen dök den lilla minneslappen upp i huvudet och jag letade vid bokstaven B och tog en bok på måfå. Blev Factotum och det var väl ett helt okej val. Bokens känns som On the road och Jack fast lite råare. Språket är rent, lättläst, lite vulgärt och smutsigt. Precis som det ska vara. Bukowski backar inte för smutsiga kalsonger, kroppsvätskor och det fattiga och inte så ljuva livet. Ohälsosamma mängder alkohol och kvinnor, nya jobb nästan en gång i veckan. Ärligt. Som jag vill ha det. Sugs in och kan inte ta mig ur förrän den 190 sidor långa korta boken är över.

När mamma var i London köpte hon One day av David Nicholls till mig för att min syster tyckte den såg bra ut. Det var bra gjort. För nu har jag levt med Em och Dex, Dex och Em i några dagar och har älskat varje sekund. Tycker så mycket om upplägget. Hur man får möta Dexter och Emma först 1988 när de har sin "graduation" och sen nästa och nästa och nästa år framåt den 15 juli varje år. Deras vägar korsas fram och tillbaka hela tiden och jag vill ju så gärna att jag biter ner mina naglar att de ska bli ett par.

Em är den där tjejen som när hon är 20 år vill rädda världen på något sätt, skriva en roman, läser Brott och straff för nöjes skull, är vacker fast hon inte riktigt tycker det själv, är väldigt smart och känslomässigt medveten. Dex lever för dagen, tycker om alkohol och kvinnligt sällskap i mängder och gärna vill vara den där killen som alla vill vara fast som på något sätt ändå lyckas vara sympatisk och jag kan inte låta bli att känna för honom. Dexter och Emma gör hela boken. Båda är så älskvärda och man vill så gärna att de ska lyckas. Genom boken tänker jag "jajaja emma ta chansen nu" och "neeeej dexter du borde verkligen inte göra det" och det säger väl lite om hur engagerad man(jag) varit.

Dessutom bara älskar jag det brittiska skimret som ligger tungt över hela boken, hur man nu definierar det, och hur liksom samhället och sakerna som händer under åren lyser igenom kärlekshistorien och åren som går och allt som präglar åren får författaren in så bra i miljöerna, karaktärerna och allt det där.

Åh.

Såklart ska boken bli film. 11 juli har den premiär har jag fattat det som. Jim Sturgess (Across the universe) och Anne Hathaway är Dex och Emma. Speciellt Anne känns så jävla fel. Så för perfekt och liksom "ovarm" om man nu kan säga så. Jim kanske jag kan se som Dexter men ändå. Hatar när man vet själv hur karaktärerna ser ut och sen kommer någon annan och säger att "nej såhär ser de ut". Kommer bara ihåg hur jag såg Harry, Ron och Hermione och dom andra i mitt huvud innan filmerna kom och förstörde allt... Och där har de ändå lyckats ganska så bra.



bild från den kommande filmen