youkissbythebook

Per Hagmans debut. 90-talets början, kanske en generationsroman om ännu en förlorad generation. Deprimerande. För mig är det inte rolig läsning, men vem har sagt att läsning ska vara det. Jag blir obehaglig till mods, tvekar på livets mening. Det är ingen generationsroman a la Lundells Jack, en bok som trots allt ändå lyser igenom av liv, existentiella frågor och som säger mig något. Cigarett är fylld av likgiltighet. Likgiltiheten är den röda tråden genom boken. Det är också meningslöshet och kanske det som är det riktiga livet. Boken försöker inte måla upp en bild av någonting, den bara är. Avskalad. Det är en klar och kall berättelse. Johan 20-någonting jobbar på Hard Rock Cafe. När han inte gör det är det droger, alkohol och meningslösa ligg. Allting är väldigt distanserat från allt som kan kallas känslor. Livet bara flyter på, i en grå vardag utan några som helst speciella händelser. Dagarna går och kommer det någonsin hända något? Det är ingen romantisering av ungdomen och drogerna vi tar del av. Inte enligt mig. Boken bara berättar rakt igenom. Bryr sig inte om du lyssnar. Och någonstans får jag en känsla av att det kan ha gått väldigt snett för huvudpersonen. Eller så sitter han någonstans, nu i 40-årsåldern, befriad från sin likgiltighet(eller han tror i alla fall det) med fru och barn, jobbar som chef på mellannivå och har skapat sig ett medelklassliv någonstans i Stockholmsområdet.