Karin Boye på en söndag

Jag vill sitta tyst

där jag inte kan störa dig.

Jag vill bo och leva

där jag kan höra dig.

Många röster talar.

Genom dem alla

hör jag bara din

som ett nattregn falla


Ur Många röster talar av Karin Boye

Känns fint en söndagsnatt som denna

Eller kanske


Nu vill jag skänka bort mig själv,

så har jag ingen smula kvar.

Säg, stjärnor, vill ni ta emot

en själ, som inga skatter har?


Detta stycke ur Boyes Stjärnorna



Bild som inte har något att göra med diktstyckena, fast kanske ändå, ur underbara filmen The Dreamers

Lite poesi av Sid Vicious

När jag var typ 14,15,16 älskade jag Sid Vicious, den ökända basisten och numera punkikonen från Sex Pistols, som mest blev känd för att skära sig på scen, inte kunna spela bas och senare också anklagad för att knivmördat sin flickvän. Hans korta liv tog slut när Sid var 21 år, år 1979, när hans egen mor gav honom en dödlig dos heroin . Hela historien Sid Vicious är fullkomligt tragisk, men någonstans inuti var säkerligen även han en människa, vilket man märker inte minst i en dikt han skrev till sin flickvän Nancy Spungen, efter dennes död. Jag vet inte hur många gånger jag läst dikten, och det är en av de få texter som fastnat i mitt huvud och som jag spelar upp lite då och då.

You were my little baby girl

And I shared all your fears

Such joy to hold you in my arms

And kiss away your tears

But now you're gone there's only pain

And nothing I can do

And I don't want to live this life

If I can't live for you

To my beautiful baby girl

Our love will never die



Kanske inget mästerverk, men tycker ändå det lilla diktstycket fångar hans förmodade känslor väldigt väl och jag gillar det skarpt.


Nancy Spungen och Sid Vicious på tiden det begav sig

Nobelpristagare och annat för 10 kr stycket

Byring och Bråte i Halmstad är väldigt bra när d.t kommer till billiga och bra böcker. De har ett stort utbud av begagnade böcker, och till exempel en egen avdelning för nobelpristagare. Jag brukar åka dit då och då, både för att leta efter sådant jag vill ha men också bara för att köpa lite vad jag känner för som man blir sugen på. Är man i Halmstad och gillar att titta runt bland gamla böcker och andra prylar ska man definitivt bege sig dit. Förra gången fyndade jag följande:

Röda Rummet - August Strindberg

Lolita - Vladimir Nabokov

En dag i Ivan Denisovitjs liv - Alexander Solsjenitsyn

Siddharta - Hermann Hesse

En fest för livet - Ernest Hemingway

Öken - J.M.G Le Clézio

Djävulen i kroppen - Raymond Radiguet

Allesammans för 60 kr. 10 kr för alla utom Öken och Siddharta, som istället kostade 5 kr var. Kan det bli bättre? Man blir ju bara sååå sugen..


Mitt favoritomslag för Lolita. Hur snyggt?!

Djävulen i kroppen

Det har inte blivit mycket skrivet på sistone. Det har varit en Italien-resa, studentvecka och annat. Har inte läst en bok på flera veckor. Men å andra sidan har jag ett väldigt lässug nu och ska krypa ner ikväll med en av alla böcker jag är sugen på.

Jag har ändå lyckats läsa några bra böcker sen sist. Som Djävulen i kroppen av Raymond Radiguet som är helt fantastisk enligt mig. Den kom ut 1923 och den blott 20-åriga författaren skulle komma att dö samma år i tyfus. Boken utspelar sig i Frankrike under första världskriget, en tid då många av landets män ligger och dör i de hemska skyttegravarna. Romanens huvudperson som är i skolåldern, blir älskare till en några år äldre ung kvinna, vars fästman är ute och krigar, och deras romans blir intensiv, passionerad men det unga paret vet också att deras förhållande har en tydlig tidsgräns, det kan inte hålla längre än till krigets slut.

Det slår mig hur mogen Radiguet låter, samtidigt som det inte känns högtravande utan "naturligt", och han beskriver kärlekens psykiska spel på ett finstämt sätt. Denna korta roman är i alla fall vacker som jag vet inte vad men aldrig krystad. Vackra saker kan ju så lätt bli överdrivna. Lyssna bara på denna meningen:

"Jag brann och var hetsad som människor som ska dö unga och måste ta för sig med båda händerna"

mmmmmm

Han verkar också haft en ganska fascinerande personlighet, och måste varit något av ett ungt litterärt geni. På omslaget går att läsa följande:

"Raymond Radiguet hade en egendomlig föraning av att han måste skynda sig, att livet var kort. Den sista dikten i diktsamlingen
Les Joues en Feu heter Un cygne mort (en död svan) och när han 1923 insjuknade i tyfus skrev han till en vän: "Hör på, jag har något förskräckligt att berätta. Inom tre dagar kommer jag att skjutas av Guds soldater." Han fick rätt så när som på en dag. Guds soldater låg före i tidsplanen."

Vidare går att läsa att han när han var 14 skrev dikter som skulle passa in i samtida diktantologier, och som 15-åring blev bekant med Frankrikes stora poeter på den tiden. Ja herregud, killen verkar ju i alla fall ha levat den korta tid han levde. Och det är mer än vad andra gör..


Raymond Radiguet

Oscar Wildes nya look

När jag bläddrade i ELLE igår kväll, såg jag att svenska Liselotte Watkins illustrerat nya bokomslag för klassiska verk av Oscar Wilde. Mycket vackra omslag, som flera känns precis lagom dekadenta. Sedan innan har jag läst klassiska Dorian Grays porträtt, Bland spöken och helgon samt De Profundis, som är Oscar Wildes (väldigt) långa brev till sin forna älskare Lord Alfred Douglas som han skrev från fängelset i Reading, där han satt på 1880-talet. Som så många andra är jag en sucker för denna irländska författare med enligt ryktet en fantastisk konversationsförmåga, och känner mig manad att slå till på The Picture of Dorian Gray, för att läsa boken i originalspråk, men det blir säkert minst en till av dessa vackra böcker. Tänk att bokomslag kan få en såhär lyrisk och inspirerad.







Omslagen hittades på Penguins sida för klassiker, där jag kan sitta länge och bara titta och titta..

Sugen på Jack Kerouac

Efter att jag läste ut På väg för någon vecka sedan, har jag liksom inte riktigt kunna sluta tänka på den, och började idag på tåget om på Jack igen, bara för jag känner en väldigt stark koppling mellan dom. Inte konstigt då Jack Kerouac var Ulf Lundells favoritförfattare, och döpte sin huvudperson i sin succéroman Jack efter honom. Båda måste väl också sägas vara generationsromaner och har temat frihet som stomme boken igenom. Men vad jag ville säga var att efter På väg / On the road är jag grymt sugen på mera Kerouac, och blir man inte ännu mer sugen när man ser dessa omslag och läser "baksidetexterna"? The Dharma Bums eller Dharmagänget / Dharmadårarna som den hetat på svenska, läste jag för något år sedan. Om man läser vad den handlar om, kan det låta lite flummigt, men när jag läste den gav jag mig fan på att läsa den, och tyckte den var riktigt fascinerande i sina stunder. Min favorit om man bara ska vara ytlig är ändå Lonesome Traveler som med sin underbara titel och med sitt omslag är bedårande.. Åh, vill beställa hem alla och bara gräva ner mig i Kerouac.



Moodily atmospheric, full of verve and energy, Maggie Cassidy is Kerouac's poignant tale of teenage romance in New England. The story of Jack and Maggie, in love with the idea of being in love, looking ahead to marriage with hope and trepidation, is told with touching simplicity. It skillfully captures both the intensity and the ordinariness of adolescent life, with its torments and complications and is a beautiful evocation of growing up in America.





Leo Percepied, aspiring writer and self-styled free-wheeling bum, gravitates to the subterraneans, impoverished intellectuals who haunt the bars of San Francisco. One of them is Mardou Fox, part Negro, part Cherokee, beautiful and a little crazy, whose dark eyes full of suffering and sweetness find recognition in Leo. But, afraid of his growing involvement, Leo sets out to destroy their love through betrayal and drunkenness.





Following the explosive energy of On the Road comes The Dharma Bums in which Kerouac charts the spiritual quest of a group of friends in search of Dharma or Truth. Ray Smith and his friend Japhy, along with Morley the yodeller, head off into the high Sierras to seek the lesson of solitude and experience the Zen way of life. But in wildly bohemian San Francisco, with its poetry jam sessions, marathon drinking bouts and experiments in 'yabyum', they find the ascetic route distinctly hard to follow.






As he roams the US, Mexico, Morocco, Paris and London, Jack Kerouac breathlessly records, in prose of pure poetry, the life of the road. Standing on the engine of a train as it rushes past fields of prickly cactus; witnessing his first bullfight in Mexico while high on opium; catching up with the beat night-life in New York; burying himself in the snow capped mountains of north-west America; meditating on a sunlit roof in Tangiers; or falling in love with Montmartre and the huge white basilica of Sacré Couer - Kerouac reveals the endless diversity of human life and his own high-spirited philosophy of self-fulfillment.

Inspirerad av Kerouac och Lundell

Ibland, vilket är nu, önskar jag bara att jag var Jack i Jack av Ulf Lundell, eller Sal i On the road (som för övrigt har ett grymt fint omslag där) av Jack Kerouac eller annan frihetstörstande figur som inte lever så som man "borde" med måsten och krav. Jag är så fruktansvärt trött på att människan hela tiden förväntas vara på ett visst sätt, med en omgivning och ett samhälle som ställer krav. Därför älskar jag att krypa in i Sals huvud för ett litet tag, känna att jag är med om en våldsam bilfärd genom USA där Dean kör till någon stad där det sedan lyssnas på jazz och dricks öl natten lång. Och att samtidigt veta att jag bara är 19 år och faktiskt har hela livet framför mig, och redan i höst ska åka iväg på en några månaders tripp till Asien och sedan åka till mina drömmars stad Paris, gör hela min tillvaro denna dystra söndagsnatt, mycket ljusare.

Har man inte läst On the road och Jack, som är två böcker som är helt jäkla underbara, borde man göra det. Kanske passar böckerna allra bäst när man är just i min ålder, även om jag inte tycker att litteratur bör ha en åldersgräns. En bra bok är alltid en bra bok, oavsett ålder. Men just det här med identitetssökandet, rastlösheten och frihetstörstandet som är tre grundstenar i båda böckerna, är väl ganska enkelt att identifiera sig med i min ålder.




Jack Kerouac till vänster och Neal Cassady till höger


Ryszard Kapuscinski

Polska Ryszard Kapuscinski (med sträck över s:et och n:et som jag inte får till) var en av världens mest berömda och erfarna journalister, och var verksam som utrikeskorrespondent främst för den statliga polska nyhetsbyrån från 50-talet och framåt. Han arbetade efter principen att man måsta vara på plats och leva som människorna som man ska skriva om för att det ska bli ett rättvist reportage. Denna arbetsstil, filosofi och sätt att leva berättas det om i Reporters självporträtt, där Kapuscinski också förklarar att många journalister gör felet att ställa sig "över" de han/hon ska skriva om, och därför inte får med det som är äkta och riktigt i sitt reportage. En liten andeknot han nämner är historien om när han skulle åka från Moskva till Vilnius med tåg, där det nyss hade inträffat en fruktansvärd massaker, och hela tåget var fullt förutom en låst kupé. Kapuscinski undrade varför eftersom folk inte kommit med tåget då det inte funnits plats, och det visade sig att kupén var fylld av dricksvatten till de amerikanska tv-teamen, Evian- och Perrier-vatten som inte ens kom från Ryssland. Om detta säger Ryszard Kapuscinski följande:

"Jag anser om att man bestämmer sig för att utöva det här yrket så får man ta konsekvenserna av sitt val. Annars kan man ingenting uppleva på allvar, ingenting förstå på riktigt. Det finns ingen annan väg, därför att folk som ser det där vattnet från Paris, de ser att man inte litar på dem, man isolerar sig från dem"


Det fanns en hel del andra vettiga meningar i boken med, och på det hela taget blev jag väldigt imponerad av klokheten, ödmjukheten och livserfarenheten Kapuscinski verkade ha som människa.

"De stora mediacentra betraktar information som en vara, inte som en bärare av sanning. Det leder till att bilden av Tredje världen är vanställd: antingen förbigår man totalt länderna i den delen av världen, eller också - vilket är en ännu skadligare taktik - framställs de i de mörkaste färger."


"Den riktige reportern bor inte på Hilton, han sover där huvudpersonerna i hans reportage sover, han äter och dricker desamma som de. Bara på det sättet uppstår en redbar text."

Kapuscinski inspirerar helt klart.



Ryszard Kapuscinski på väg i tåg någonstans

Vindens skugga vs Ängelns lek

Jag tycker det är så himla tråkigt, att jag inte alls så feberaktigt fastnar i Ängelns lek som jag gjorde i Vindens skugga. När jag läste Zafons debutroman kunde jag bara inte sluta, jag var tvungen att läsa och jag ville inte missa ett ord av vad Zafon berättade för mig om Barcelonas dolda mysterier. Och visst, Ängels skugga är bra, men det är inte samma sug och på något sätt känns det som det är samma historia som upprepas. Tyvärr kommer Zafon inte riktigt undan med det...

Menmen, kanske är det bara en svacka jag har, och ska trots allt krypa ner i sängen med en ostmacka och hoppa in i David Martíns liv igen och se hur allting slutar.. även om jag har mina aningar..



Utrensning

Utrensning av finsk/estniska Sofi Oksanen var så himla bra att jag bara läste och läste och knappt kunde sluta, så den tog slut väldigt fort. Älskar hur de två huvudpersonernas liv flätas ihop i boken, och hur man får en dos estnisk och också europeisk historia på köpet.

Något som jag verkligen la märke till var dessa flugor boken igenom.

"Aliide Truu stirrade på flugan och flugan stirrade tillbaka. Flugans ögon stod ut och Aliide kände avsmak. En spyfluga. Ovanligt stor, högljudd och ivrig att lägga ägg"

Så börjar boken, och flugorna återkommer boken igenom. När jag satt och åt min chili con carne, kom jag till ett avsnitt där Aliide är i matbutiken under tiden då den lilla byn fick det dåliga köttet från Moskva och Tallinn, och det står att korvarna kryllade av mask. Där någonstans slutade jag äta. Och flugor som lägger ägg i hårbottnar och annat.

Det enda jag inte förstår meningen med i boken och som jag tycker var lite onödigt, var "dokumenten" i slutet av boken. Själv tycker jag inte de tillförde någonting.. men vad vet jag..


Sofi Oksanen

Svindlande höjder

Detta måste vara ett av de allra finaste exemplaren av Svindlande höjder, eller Wuthering Heights om man så vill, som finns. Den har en fin gammelrosa färg, ett underbart typsnitt på framsidan, är sådär lagom sliten och älskad och har t o m naturliga kaffefläckar på sig. Köpt för en tia på Amnestys bokavdelning i Halmstad, som för övrigt är en riktig guldgruva. Att den också har namn i sig och årtal, gör den bara ännu finare i mina ögon. Helt klart en av mina favoriter i bokhyllan, både för den klassiska historien den innehåller men också för dess omslag. Kärlek.








Förvandlingen

Jag vet inte riktigt vad jag kan säga för att göra denna oerhört berömda kortroman av Franz Kafka rättvisa. Men mitt intryck är att detta är en riktigt obehaglig bok, jag kan riktigt känna frustrationen över att helt plötsligt vara fast i en insekts kropp och ha en massa svaga ben och brun valkig hud på magen. Jag förstår nu vad man menar med en kafkaliknande stämning. Det absurda i normaliteten. För i Kafkas berättelse känns det helt självklart att Gregor Samsa är en insekt, som tvingas fly sin vanliga värld, då miljön runt omkring honom är så normal och allting pågår som vanligt förutom med den lilla skillnaden att han nu är insekt.

Förvandlingen är mångtolkad och det förstår jag, för detta känns som en bok man skulle kunna läsa 100 gånger utan att riktigt förstå det hela. Kanske kan man inte förstå riktigt vad Kafka menar, kanske visste han inte ens själv..Men vad jag känner starkt igenom hela berättelsen är temat "Utanförskap". Att inte passa in i samhället och att känna sig och bli betraktad som en udda företeelse, ett monster, fast man inte är det. Att vara deprimerad över sin egen existens och som enda sällskap ha sina egna tankar. Att inte ens prata samma "språk" som de andra..



Franz Kafka himself

Mordet i Eiffeltornet - tävling!

Klart jag är med och tävlar i En bokcirkel för allas tävling där man kan vinna nya Mordet i Eiffeltornet av Claude Izner. Deckare brukar inte locka mig, och undviker helst genren, men när det är mord blandat med ett Paris i slutet av 1800-talet och en färgstark bokhandel, då kan man bara inte inte bli lockad :)


Presidentens hustru

Amerikanska författarinnan Curtis Sittenfield, som innan skrivit helt himmelskt fantastiska I en klass för sig och även Mannen i mina drömmar (som jag av någon anledning inte har läst), har med Presidentens hustruskapat en gripande berättelse som bygger på förra presidentfrun Laura Bushs liv. Boken är uppdelad i 4 olika delar, som behandlar olika perioder i hennes liv, från hennes tid som liten flicka i 50-talets USA till tiden som USAs första dam i Vita Huset. Genom boken, som trots den verklighetsbaserade historien som ligger bakom är en roman, kommer man Alice Blackwell (eller Laura Bush) väldigt nära, och man kommer verkligen att känna för denna kvinna, som går igenom så mycket, och nästan offrar allting för sin kärlek till Charlie Blackwell. Historien gör mig gråtfärdig flera gånger, av skäl man säkerligen förstår om man läser boken, eller redan kan mycket om Laura Bushs liv. För mig är det hela hela mycket rörande (kan ha något att göra med min PMS) att vi får följa Alice från det att hon är en liten flicka till en äldre dam och när hon som 60-åring gör tillbakablickar på sitt liv och minns sin ungdomskärlek och tänker på om hon verkligen gjort rätt när hon lagt sina personliga åsikter och delar av sin personlighet åt sidan för att bli presidentfru, ligger tårarna återigen på mina kinder.

Precis som när jag läste Blonde av Joyce Carol Oates eller Jävla John av Eva Dozzi, griper även denna bok tag i mig och berör mig på ett speciellt sätt, då jag i min läskoma tror att jag kommit nära Laura Bush genom Sittenfields roman precis som jag kopplade samman Oates tragiska Marilyn Monroe med den riktiga och på riktigt började fundera på om min hjälte John Lennon verkligen har en dotte i Sverige som han har i Jävla John. Både Blonde och Jävla John är två at mina favortiböcker, och tror även att Presidentens hustru kommer bli det, även om jag inte tycker om Laura Bush på samma sätt som Marilyn och John. Kanske älskar jag helt enkelt konceptet "känd person blir roman" tillsammans med ett vackert språk av en duktig författare.

Presidentens hustru är verkligen ett läsmåste, som jag tror att de allra flesta kan uppskatta. Inte för att jag vill vara den som bygger upp höga förväntningar eller så...



Vladimir Kaminer - Militärmusik

I ett enda svep läste jag Kaminers Militärmusik igår kväll och jag kan inte annat än säga att jag tyckte om den. Det är en halvt självbiografisk historia om en ung mans liv som en outsider i Sovjetunionen där han får ta på sig både annorlunda och väldigt varierande uppgifter. Han praktiserar på en teater där han träffar excentriske Stein som till slut pissar på publiken och får både sig själv och vår huvudperson sparkad. Han fraktar kor med sin udda kompis George från Lettland till Uzbekistan, där de nästan själva dör på kuppen. Han ligger ofrivilligt i armén i två år, där han är utposterad på ett ställe i skogen någonstans, där hans grupp ska skjuta ner fientliga flygplan som flyger för lågt. Det negativa med det är att om flygplanen flyger så lågt att de ska skjuta ner dem, kommer de själva också dö på kuppen. Det positiva är att det i princip aldrig uppenbarar sig en sådan situation där de behöver agera. Under hela tiden är berättaren lite halvt jagad av KGB. Vad som gör historien så fantastisk förutom själva historien i sig, är alla konstiga detaljer och humorn som finns med boken igenom.


Min tripp jorden runt

I mitt projektarbete sista året på gymnasiet har jag, som jag nämnde i förra inlägget, gjort en litterär resa jorden runt inspirerad av Lyran. När jag började i höstas var jag lite överambitiös och trodde jag skulle hinna med 24 böcker, 8 områden och 3 böcker i varje. Tiden gick och jag läste massa annat, för jag tycker inte om "lästvång" + att jag gjorde 1 miljon andra saker än att läsa, och till slut blev det 7 områden med 2 böcker i varje. Jättekul projekt vilket har fått mig att vilja läsa mer världslitteratur, för det finns ju så himla mycket bra därute, även om det inte ligger på topplistan eller är skrivet av engelsktalande författare!

Europa
"Mannen utan öde" - Imre Kertész
"1984" - George Orwell

Afrika
"Onåd" - J.M. Coetzee
"Midaqq-gränden" - Naguib Mahfouz

Mellanöstern
"Hur man botar en fanatiker" - Amos Oz
"Tusen strålande solar" - Khaled Hosseini

Asien
"Beijing doll" - Chun Sue
"Norwegian wood" - Haruki Murakami

Oceanien
"Boktjuven" - Markus Zusak
"Att tro på mister Pip" - Lloyd Jones

Syd- och Centralamerika
"Krönika om ett förebådat dödsfall" - Garcia Gabríel Márquez
"Desirada" - Maryse Condé

Nordamerika
"Den hemliga historien" - Donna Tartt
Sookie Stackhouse serien - Charlaine Harris







jorden-runt-projektet klart + omslagsbilder = glad Elin

Idag var jag till slut färdig och kunde trycka mitt projektarbete, som är en litterär resa jorden runt. Grundidén är hämtad från Lyran, men jag har anpassat resan till min kurs projektarbete som är på 100 poäng = 100 timmar. Jag har tagit mig igenom både bra och dåliga böcker ( de flesta faktiskt bra ), men trodde knappast att jag skulle få ihop det. Senast igår, fotade min kära pappa mig till omslag och sista sida. Här är resultatet. Ganska passande och fint tycker jag. Och ja, när vi tog den sista bilden tänkte jag lite på Anna Winbergs header, fast ändå lite annorlunda :)





Himla rolig post

Nyss fick jag böcker på posten, vilket alla vet är den allra bästa posten. Dels var det vinsten "Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?" i Tekoppens tävling, men också flerfaldigt prisbelönta "Utrensning" av finska Sofi Oksanen (var tvungen att beställa min sista men likväl svindyra bok från Böckernas klubb). "Utrensning" verkar vara en fantastisk roman, känner mig väldigt sugen på kvinnoöden och estnisk 1900-tals historia.. Tror inte heller jag läst någonting av någon finsk författare, förutom Tove Jansson med sina mysiga mumintroll då..


Påskvinst!

Jag vann tävlingen där det lottades ut ungdomsböcker hos Tekoppen, och är mycket glad för det trots att  "konkurrensen var ju inte direkt mördande", som Tekoppen sa.. Hoppas nu att lillasyster Clara blir glad för Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?, av Björn Sortland :)


Tematrio - häxor

Min stora stora bokfavorit någonsin är ju Harry Potter som passar utmärkt i Lyrans tematrio denna veckan, men skippar HP då serien känns som en så stor självklarhet, och Lyran redan nämnt HP. Även Roald Dahls underbara "Häxorna", som var min favoritbok som barn tillsammans med samme författares "Mathilda", är ju en självklarhet egentligen.. men har försökt att hitta andra och kom faktiskt att tänka på riktigt många olika "häx-böcker" från barndomen. .

1. Sookie Stackhouse-serien - Charlaine Harris
Är för tillfället på den sjunde boken i serien, och berättelserna om servitrisen Sookie som blir indragen i en övernaturlig värld med vampyrer, häxor, varulvar och annat hon inte trodde fanns. Favoritboken i serien är hittills den fjärde boken, då den innehåller ett hett förhållande mellan sheriffen över område 5, vampyrvikingen Eric (som spelas av Alexander Skarsgård i tv-serien), och Sookie. Vampyrsnusk är bara förordet..

2. Landet innanför-serien av Maud Mangold
Läste alla 5 böckerna i serien när jag var en sådär 8-9 år, och kommer ihåg hur jag älskade de spännande upptågen i det isolerade Landet innanför, dit skogens alla väsen (onda och goda) som älvor, häxor och troll flydde när de inte längre fick plats i den vanliga världen. Pojken Oliver upptäckter ingången till landet av en slump, på en sopstation, och snart är han uppe i sitt livs äventyr. Dessa böckerna är liksom förspelet till Harry Potter, och rekommenderas starkt till barn som är runt 10 och gillar spänning..

3. Häxa - Celia Rees
Denna boken dök upp i mitt huvud, vid temat "häxor", men tyvärr är det enda jag kommer ihåg att boken var oerhört fängslande när jag var en sisådär 11 år och plöjde alla böcker jag kunde komma över..
Boksidans beskrivning:  "Femtonåriga Mary får uppleva hur hennes mormor avrättas som häxa. Hon får hjälp att fly till Amerika från ett England fyllt av fördomar och skräck. Men hon upptäcker snart att hon kommit ur askan i elden. Hennes särpräglade genomträngande blick väcker misstankar bland de strängt religiösa nybyggarna hon lever hos: Är hon också en häxa? Mary vågar inte röja sina tankar för någon. I ett lapptäcke syr hon in sina hemliga anteckningar. Här finns de bevarade ända in i vår tid."




Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0